söndag 25 maj 2014

2010 Julie Balagny Fleurie En Rémont


Sista flaskan av det här vinet. Man borde förstås ha köpt fler. Eterisk doft med blommor och sirlig rödfrukt, rent av lite äpplen. Vidare bark, stjälkar och kryddor med visst pinottycke. Smaken är ruskigt elegant - finlemmad och slank med friska syror och en rejäl dos krossad granit. Oerhört läskande samtidigt som det finns en god struktur i botten. Här har väl kanske inte hänt så mycket sedan förra gången, men å andra sidan är det inget att vänta på enligt min mening. Dricks perfekt nu i precis den här fasen.

lördag 24 maj 2014

2009 Domaine Saint Préfert Réserve Auguste Favier


Härom veckan gick det inte att skjuta upp längre. De nya inköpen hade sedan länge staplat sig på hög längst fram och blockerade nu framgångsrikt varje försök till åtkomst av de äldre grejerna. Helt enkelt hög tid att gå igenom och disponera om vinsamlingen.

Det blev som väntat en del kånkande. Samtidigt erbjuder sådana här genomgångar ett ypperligt tillfälle att plocka fram en del viner man nästan glömt bort. Och en del viner man önskar att man kunde glömma. Young Cellar Syndrome i all ära, men frågan är om inte det allvarligaste hotet mot vinälskarens njutningsupplevelser utgörs av de egna smaklökarna.

Ständigt dessa otrogna smaklökar. Det verkade som en så bra idé att lägga undan en massa sydrhônare för några år sedan. Jag tycktes inte kunna få nog av vinerna, och så gällde det förstås att passa på när nollsjuorna fanns på hyllorna. Nu för tiden blir jag sällan spontant sugen på en Châteauneuf-du-Pape, och det där saldot känns alldeles för stort.

Nåja, det är väl bara att börja tulla av dem. Det lär bli en del grenache vid grillen i sommar. Kvällens 2009 Réserve August Favier får sällskap av lamm med örter och vitlök samt säsongens första färskpotatis. Och det sitter faktiskt som den berömda kepsen.

Det här är nämligen en riktigt snygg châteauneuf, varm årgång och allt till trots. Nog finns här massor av varmblodig frukt, men den har en snygg rödtonad hallonkaraktär utöver en hel del terroirtoner av garrigue och kryddor. Lite choklad och kola från de gamla grenachestockarna. Doften har en fin, inbjudande höjd med rökelse, solvarma stenar och lite röd citrus.

De problem jag haft med sydrhônare senaste tiden har mest handlat om munkänslan. Hos det här vinet fungerar den rätt klockrent - varm och generös men ändå uppstagad och med de så viktiga syrorna. Smaken sitter helt enkelt ihop på ett snyggt sätt i den här rätt omedelbara, hedonistiska stilen. Visst finns lite värme, men inget som bränns.

Nämen, det här var ju kul. Och framför allt jäkligt gott. Vinet levererar klart över förväntningar och eventuella förutfattande meningar. Tankarna går närmast till 2006 Clarendon Hills Onkaparinga, en annan njutningsmissil med flödande hallontonad grenachefrukt. En skön påminnelse om varför jag blev så förälskad i de här sydrhônarna från första början. Dricks nu.

tisdag 20 maj 2014

2011 Philippe Bornard Trousseau Le Ginglet


Hoppsan, vad hände här? Man hade kunnat tro att en druva som trousseau snarast skulle må bra av ett lite varmare år i Jura. Nollnian verkar ju till exempel ha landat riktigt bra med en utväxling på rent av årsbästanivå. Men tyvärr, det här fungerar inte riktigt för mig.

Fast det är inga större fel på doften. Inte så märkvärdiga grejer, men rätt skön sniff. Charmig rödfrukt med inslag av citrus, örter, lakrits och lite blommor. Försiktiga, lantliga drag av bondgård vill visst också med på tåget. Det finns ett litet volatilt stick som säkert kan störa somliga, men det lägger sig efter en stund.

Problemet är smaken. Skärpedragningen känns oskarp, med låga syror och en rätt fluffig och tvålig munkänsla utan spets. Tyngd är väl knappast vad man vill ha i sin trousseau. I svansen finns en liten störande beska i den för övrigt rätt korta eftersmaken.

Nja... jag hade högre förväntningar. Provar gärna andra viner och årgångar från Philippe Bornard, men det här ger ingen vidare mersmak. Synd.

fredag 16 maj 2014

2012 Pierre Gonon Saint-Joseph


Efter Gonons förförelsekonster i höstas är man förstås ruskigt nyfiken på den nya årgången. Det här är inte så mycket att fundera på - plopp. Nosen är öppen redan från början men lägger in en högre växel efter en stund. Sval doft med en hel del stjälkiga toner utöver violer, skogsbär, enbär och kryddor. Fin druvtypicitet här, och en skön parfym med blommor och citrustoner.

Smaken är slank och ren med höga syror, stiliga finkalibriga druvtanniner och försiktigt extraherad frukt. Oliver och blodapelsin i den osöta svansen. Kanske känns eftersmaken ännu en smula återhållen, och det är möjligt att den här årgången är ett litet snäpp under de två lysande föregångarna, men det är förstås väldigt tidigt ännu. Och det spelar egentligen ingen roll. Vinet är riktigt gott redan nu, i en stil som är vanvettigt elegant och vacker. Älskar de här grejerna.

PS. Fler som smakat.

lördag 10 maj 2014

2008 Mount Eden Vineyards Pinot Noir


På kaliforniendagen härom veckan hälldes också lite grejer från Mount Eden som gav stark mersmak. Det är den känsla som brukar infinna sig när jag dricker deras viner. Det spelar ingen roll om det handlar om cabernet sauvignon, chardonnay eller pinot noir; de har allesammans en fin svalhet parad med en härlig intensitet från de där fantastiska lägena uppe i Santa Cruz Mountains.

2008 Pinot Noir är inget undantag. Stor och fin nos med viss utveckling. God komplexitet med undervegetation, blommor, mörka körsbär, kryddor, blodapelsin, kött och snyggt injobbade fat. Det här är rätt mörka, skogiga grejer. Smaken bjuder på tät men sval frukt parad med läskande apelsinsyror. Skönt tryck här, utan kladdighet eller hetta. Tanninerna befinner sig under nedsmältning, men bjuder fortfarande på visst grepp till kvällens lammgryta. Lång och behaglig eftersmak. Gillar verkligen den här producenten.