2011 Georges Descombes Brouilly Vieilles Vignes

"When those who remember real Beaujolais describe it, they make my mouth water: a light, grapy, fizzy, tart, quaffable red wine.

When I see the wine writers taking the current formula Beaujolais seriously, treating it like wine, awarding points and stars, discussing the "banana" aroma, for example, I want to scream, THESE ARE NOT LIVING WINES. These are wine robots rolling off the assembly line, millions and millions of them.

Start by accepting Beaujolais as a gift of nature, with all that implies, including the cliché: don't look a gift horse in the mouth. Value what nature gives, quirks and all. If you ever find a real Beaujolais, glory in its virtues, its immediacy, its spirit, instead of seeking size and grandeur."

Nej, det är inte någon naturvinsfrälst hipstersommelier från Brooklyn som talar, och året är inte 2013. Orden kommer från den kaliforniske vinhandlaren Kermit Lynch som sörjer att Beaujolais förvandlats till ett träsk av höga uttag, växtgifter, aromjäst, filtrering och chaptalisering i sin bok "Adventures on the Wine Route" från 1988. Det är fortfarande en av de allra bästa böcker jag läst om vin.

Kermit Lynch förstår det här med riktig Beaujolais. I boken söker han upp en åldrad och cancersjuk Jules Chauvet för att se hur vinerna skall smaka. En annan som förstår det här med riktig Beaujolais är Georges Descombes, som på många sätt är en lärjunge i samma tradition som Chauvet. Jag tror inte den gamle gentlemannen hade varit missnöjd med 2011 Brouilly Vieilles Vignes. Här får man precis den slanka, källvattenfriska upplevelse man vill ha med sköna syror, ett rangligt tanninskelett och en saftig avslutning med klingande ren frukt och massvis av krossad sten. Inte en endaste banan i sikte, däremot en härlig nos av hallon, granit, körsbär och lite gröna kvistar.

"Beaujolais should not be a civilized society lady; it is the one-night stand of wines." 

Amen.