söndag 4 mars 2012

2008 Calabretta Nonna Concetta



Gillar du toktraditionella bottigalningar som exempelvis Roagna eller Montevertine? Får rödlätt frukt ditt hjärta att klappa lite fortare, och är du en sucker för en rejäl dos grusiga, snudd på knallpulverliknande mineraler? Tycker du om eteriskt parfymerade viner med en massa blommor? Och vill du gärna ha en liten småruffig biopräglad polish på ditt tjut? Då är det kanske dags att prova Calabrettas 2008 Nonna Concetta, gjord på ekologiska druvor från gamla lågavkastande prephylloxera-stockar på 700 meters höjd på Etna.

I glasen hamnar ett vackert, transparent, ljust varmrött vin med en liten dragning åt orange i kanterna. Doften tar ut en fin höjd med blommor och lite örter på en bakgrund av en massa maraschinokörsbär uppblandade med lite hallon. Snart tittar salmiak fram tillsammans med lite knallpulver i bästa Barralstil, men det där knallpulvret växer snart ut till en rejäl skopa krut- och svavelosande vulkanmineralitet. Överst fläktar en gnutta volatila limtoner.

Väl i munnen får vi ett vin med massor av körsbärsfrukt uppbackad av en ordentlig dos finpulvriga tanniner. Det är friskt med fina syror, utan att för den skull vara särdeles elegant; ganska slankt utan att för den skull vara speciellt finstämt. Nej, det här är lite småruffiga och busiga saker med skön energi. Körsbären hänger med länge i eftersmaken tillsammans med lakrits och en ordentlig dos mineraler.

Hjärnan skapar omedelbart associationer som sträcker sig i en vid båge över både Bourgogne, Piemonte, Toscana, Campania och det naturliga Languedoc men det går liksom inte att få ihop alla komponenter och landa i en av de där regionerna. Det är då man inser att man har något ganska unikt i glaset, med en alldeles egen karaktär. Och en rejäl dos av Etna. Fascinerande grejer. (90)

PS. Inköpt hos den danskitalienska mästerpushern Carlo Merolli för 135 unionskronor.

3 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Sprits och brett är två framträdande egenskaper hos (åtminstone vissa flaskor av) det här vinet. Går dock att råda bot på med en trippeldekantering...

Redigt busiga lädertanniner, volatila jäsande körsbär och mängder av salmiakfräs och bikarbonat i avslutningen - ja, detta måste vara ungefär så långt från en strömlinjeformad industriprodukt som det överhuvudtaget är möjligt att komma. Bourgogne känns väl också rätt fjärran, men karaktärsfullt och fascinerande kan vi lätt skriva under på.

Vore kul att höra vad en långmacererad WSET-skalle skulle ha att säga om detta - eller inte ;-)

Frankofilen sa...

Märkte varken någon brett eller sprits i den här flaskan, men den stod visserligen öppen någon timme med ett glas borthällt innan vi smakade. Lite variation kanske.

Såg ni förresten Eric Asimovs artikel om Etnaviner förra veckan? Calabretta i topp bland de provade vinerna...

http://www.nytimes.com/2012/02/29/dining/reviews/etna-reds-wine-review.html?pagewanted=1&_r=2&hpw

Finare Vinare sa...

Javisst, kul att Calabretta fick toppa.

Två dagars luftning har enbart gjort gott med vinet!