måndag 2 november 2009

2007 Ridge Geyserville


Tänk så fort tiden går. Man blir lätt vemodig vid tanken på att det redan gått ett år sedan vi besökte Ridge uppe i bergen. Desto trevligare att se att det kommit en ny årgång i senaste släppet. Vi passar på att smaka direkt.

2007 Geyserville ser riktigt ung ut, men den har en fin lyster och en snygg transparens. Doften befinner sig fortfarande till stor del i fruktbombsstadiet och är som en dignande korg fylld av mogen kalifornisk frukt. Mycket lakrits och mörka bär som björnbär och svarta vinbär, men också körsbär med spår av italiensk accent, och redan nu rödare inslag av nypon och hallon. Månaderna i fat av lufttorkad amerikansk ek har satt spår i form av vanilj och fudge, och så lite flyktiga inslag av virkesupplag och trälack som tillsammans med körsbären säkert kunnat lura mig halvvägs till det moderna Piemonte om vi provat blint. Överst dansar stilig, blommig parfym med inslag av dyr hudkräm, och under kvällen tillkommer en kryddig tobakston och lite grillat kött. Mmm, inte illa.

Fast det är i munnen det verkligen händer. Jäklar vad det händer. Balansen är fullständigt lysande, med fräscha, läskande syror och ett ursnyggt tanninskelett som ger bra grepp utan att för ett ögonblick hindra drickbarhet. De 14,5 procenten alkohol är alldeles borttrollade, och det finns en så skinande renhet i frukten att man inte kan annat än applådera. Jag har redan börjat fånle när turbon kickar in och vinet skuttar in i hyperspace. Wow, vilken eftersmak! Den liksom sparkar ifrån i en andra våg som bara fortsätter och fortsätter i ett gnisterregn av lakrits, peppar och klockren mineralkaraktär som får spottkörtlarna att fullständigt gå bananer. Det är omöjligt att låta bli att svälja flera gånger innan aromerna sakta klingat ut. Vilken åktur! Vilken balans! Det här är den överlägset bästa zinfandelblandning jag har smakat från Ridge, och den lär ju bara bli bättre med lite lagring. Bravo! (92-93+)

PS. Enligt etiketten är årets druvsammansättning 60% Zinfandel, 22% Cargignane och 18% Petite Sirah. I Sverige vill säga. Precis som förra årgången uppger amerikanska etiketter, liksom Ridges (och faktiskt Systembolagets) hemsida att vinet innehåller 2% Mataro. Vad är det egentligen för Cuvée Suèdoise som Vinunic importerar?

5 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Vi åkte raka vägen till Söderhallarna på lunchen och bunkrade. Tack för smakprovet!

Frankofilen sa...

Det tycker jag ni gjorde rätt i. Det vore onekligen kul att höra vad ni tycker, även om det väl nästan bara kan sluta i viss besvikelse efter en sådan här hyllning ;-)

Var inte rädda för en rejäl luftning bara, unga Geezers är ju inte sällan som bäst andra dagen.

Kul med de kaliforniska nollsjuorna. Det verkar ha varit en riktigt bra årgång i hela delstaten och för alla druvor. Pinotskallarna har tisslat och tasslat länge på amerikanska boards, och även chardonnay, rhônedruvor och cabbe verkar lyckade om man skall tro recensionerna. Och nu denna zin från Ridge. Att det gick att göra bra sonomazinfandel detta år hade väl Seghesio i och för sig redan visat, men det här var något extra...

Putte sa...

Tack för en snabb och härlig recension. Jag beställde en flaska igår, men nu får jag kanske också ta en tur till Söderhallarna och se om man kan lägga vantarna på fler.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Efter ett par hundra fatprover "over there", kan jag intyga att 2007 är en av de finaste årgångarna i modern tid - oavsett druvsort faktiskt.

Frankofilen sa...

Blir spännande att se vad som letar sig till Sverige.