söndag 28 juni 2009

2004 Mayacamas Vineyards Chardonnay


Mayacamas Winery högt uppe på Mount Veeder byggdes redan 1889, men hamnade i förfall efter förra sekelskiftet. Sedan 1968 ägs det av Robert och Elinor Travers, och man har använt samma metoder och vinmakare (Robert själv) sedan dess. Stilen sägs också vara oförändrad - lagringskrävande viner med rejäl struktur i europeisk anda. Nuförtiden hör man rätt lite om vinerna, och många verkar mena att kvaliteten har sjunkit betänkligt senaste decennierna. Jag har också läst uppgifter om att vingården återigen förfallit en del, och att man haft problem med sjukdomar med gapande hål i raderna av rankor som följd. Annat är det när cabernetvinerna från tidigt sjuttiotal kommer på tal. Deras 1974 Cabernet Sauvignon utmålas ofta som en av de bästa som någonsin producerats i Napa. Frågan är om det är kvaliteten eller smaken som förändrats sedan dess? Åtminstone John Gilman (View From the Cellar) drog sig inte för att så sent som förra året utnämna deras 2003 Cabernet till Kaliforniens bästa röda vin.

Vi smakar 2004 Mayacamas Chardonnay för första gången efter en varm dag på stranden. Druvorna kommer från rankor planterade på tidigt femtiotal i vulkanisk jord på 1800 till 2400 fots höjd. Tre veckors kalljäsning följs av flera omdragningar (soutirage) under de sex månader vinet spenderar i stora amerikanska fat. Ingen malolaktisk jäsning. Därefter ytterligare ett år i franska barriquer innan det är dags att buteljera. Producenten själv tycker att vinet når sin topp efter fem till åtta år.

I glasen får vi en nötig chardonnay med viss utveckling. Frukten känns ganska återhållen med inslag av tropisk gulfrukt som mango tillsammans med bokna äpplen. Faten sitter fint insprängda i helheten och bidrar med vanilj och kanel, och så lite grön barrighet och rökig mineralitet på toppen. Smaken är riktigt slank och rent av asketisk där struktur går före frukt. Här finns inget extra hull. Syrorna är skyhöga, och känns aningen kartiga fortfarande. Eftersmaken är rejält syrlig med svårartat salivframkallande citrustoner, som tyvärr även slår över i en del beska.

Det här känns klart Gamla Världen, långt från många yppiga fruktbomber Napa kan producera. Välgjort och gott, men inte mitt i prick ikväll, dessutom minus för beskan. Säkert inte helt enkelt att gissa i en blindprovning, men vill man ha chardonnay i den här stilen kan man förstås diskutera varför man skall flytta sig utanför Bourgogne. (89)

1 kommentar:

johan p sa...

Jag drack 2004 Mayacamas Chardonnay förra sommaren och har inga anteckningar eller något minne av beska i eftersmaken. Jag luftade i cirka en timme och tyckte att vinet smakade strålande till sjötungafiléer med citron-smörsås och potatismos med hårt brynt smör. Syran och smöret från såsen samt nötighet från det brynta smöret satt som en sportkeps till vinet.

Jag blir sugen på att köpa mer men priset är ganska saftigt…