söndag 21 juni 2009

2001 Gianni Voerzio La Serra


Jag har varit lite tuff mot Gianni Voerzio och hans La Serra nyligen. Kanske dags att ge honom ett break. Prova kvartsblint, kan det vara något? Eller åtminstone med lite nedsatt ledsyn, med vinet i den döda vinkeln? Det är bara att komma in snett bakifrån och göra jobbet till mat. Jag lovar att knappt kolla på etiketten före karafferingen, och noteringsblocket åker inte ens fram. Inget snack om potential i vare sig vingård eller årgång, eller jämförelser med storebrorsan Roberto. Och jag kan garantera att förväntningarna inte är speciellt höga till kvällens lasagne. No pressure...

2001 Gianni Voerzio La Serra ser riktigt fin ut i glasen, ganska mörkt brunröd med en ljusare kant. Först fläktar några volatila inslag av nagellack och lim förbi. Den lite murriga körsbärsfrukten har börjat dra åt tomatpuré och nypon, och det finns en fin mintig örtighet med inslag av oregano. En flyktig parfym av blommighet ger ytterligare pluspoäng, och långt nere på djupet finns även lite dov rökig tjära. Inte så illa, eller hur? Problemet är att pusslet inte är komplett, och den saknade biten är gjord av massiv, rostad ek. Brända, rostade aromer tynger ner helheten med inslag av skitig bastubänk, vaniljfudge, karamelliserat socker och sågspån. Samtidigt måste man erkänna att eken faktiskt har sjunkit in en del i helheten, och doften blir bättre med mer framträdande örtighet allt eftersom vinet luftas.

Smaken är slank med sedvanlig italiensk syrastruktur, och ganska generösa doser smörkola. Tanninerna kommer nog både från druvor och fat, och känns fortfarande aningen kantiga även om jag tycker att vinet fungerar bra till maten. Eftersmaken har hygglig längd och en fin mineralitet, men bjuder tyvärr även på ett återseende av doftens brända inslag innan det hela avslutas med lite beska.

Ok, klart bättre än nollnollan, men ändå ganska många invändningar för min del. Det börjar bli allt svårare att ha överseende med de där trettio månaderna i nya fat som Gianni Voerzio envisas med. Synd på så rara druvor. Kan kanske bli bättre med ytterligare lagring, men viner som inte känns spännande har svårt att försvara sin plats. (87)

4 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Ett brejk som blev till ytterligare en smocka. Eller åttiosju små elaka nyp...

Minns ändå 2001 La Serra som den bästa versionen vi provat och skulle ur minnet ge den en pinne eller två till. Men nollfyran finns ju inte ens med på kartan.

Drömde i natt att vi sågs och hade källarrensning.
Båda familjerna hade tagit med sig varsin 2004 Fides...

Laffen sa...

Brottas också med en låda av 2001 La Serra. I sin linda bedömde jag det som ytterst lovande (och prisvärt), men med den senaste provade flaskan (april i år) fick jag precis samma obalanserade och otrevliga ekfatssmocka rakt upp i ansiktet som du beskriver. Nyöppnat bedömde jag vinet som närmast odrickbart, men efter några timmar i karaff och till mat hade det lugnat sig något. Intressant nog sparade jag halva flaskan och provade över 2 ytterligare dagar - och se, den sista dagen var vinet riktigt balanserat och njutbart. Iochförsig inte så ovanligt beteende när det gäller tjuriga Baroli i "puberteten" - men det här var verkligen "total makeover". Kanske vinet ändå kan bli något om sisådär 5-10 år? Angående 04:an är det bara att instämma med F&V, ett i mitt tycke helt bedrövligt vin med tanke på årgången. Det positiva omdömet i svensk vinpress av 04:an är för mig en stor gåta!

/Laffen

Anonym sa...

Gåta? Inte alls! Öppnar bara filen med föregående års notering av vinet i fråga, och byter bara ut årgången i rubriken. Da-Dam! Fixat, rationaliserat och klart! (Ibland är jag övertygad om att det går till så här. Då slipper man ju masa sig iväg till jobbiga provningar, dessutom så sparas emaljen hela vägen till den snart annalkande pensionen).

/Martin

Frankofilen sa...

FV - haha, har jag börjat figurera i era drömmar? 2004 Fides var väl inte så dum när det begav sig? Slut sedan länge dock.

Jo, det blev kanske lite många nyp och smockor, men det kan han gott ha. De 87 poängen är en avvägning mellan objektivitet och subjektivitet. Det finns ju ändå vissa försonande egenskaper och kvaliteter, och jag förstår självklart att det finns människor som har mindre problem med eken än jag. Jag har precis som ni andra också tyckt bättre om vinet tidigare, tex för två år sedan. Kanske rättar det till sig på sikt, men det är ju väldigt långt från vad många andra presterade det året.