fredag 27 juni 2008

2003 Paul Jaboulet Aîné Crozes Hermitage Domaine Raymond Roure


Det har varit ganska deprimerande att läsa bedömningar av det senaste knappa decenniets viner från denna anrika producent. Kvaliteten verkar ha sjunkit som en sten. Jag kan väl inte påstå att vi fått tillräckligt många smakprov för att kunna ha en egen uppfattning, men något ligger det såklart i det hela. Läs till exempel vad Drucket tyckte om 2005 Les Jumelles. Nu har familjen Jaboulet sålt företaget till familjen Frey som ligger bakom bordeauxslottet La Lagunes uppsving de senaste åren. Många hoppas förstås på en liknande uppryckning hos Jaboulet.

Men atypiska, extrema årgångar kan som bekant ge atypiska, extrema viner, i både positiv och negativ bemärkelse. L'année de la canicule gav rekordlåg avkastning från denna 3,5 hektar stora vingård, vilket resulterade i ett vin med åtminstone 15% alkohol. Och alla recensioner jag har sett har varit positiva. Från JLL som med sedvanligt stel överläpp talar om "pretty fruit, clear and appealing definition" till amerikanernas mer högljudda gonzo-noteringar om "full-bodied blockbuster" som "gushes with chocolate-covered cherries, plum and blackberry fruit". Parker går så långt som att tala om en av de bästa Crozes-Hermitager som någonsin gjorts. Visst blir man nyfiken?

Näsan möts av en stor, sötfruktig och något avrundat homogen doft där mitt första intryck är mogna aprikoser tillsammans med lakrits och varm mörk frukt med plommon och björnbär. Det finns också ett drag av den fasansfulla drycken cherry coke. Fast det är inte så hemskt som det kanske låter; allt eftersom vinet luftas möter diverse markörer för ursprunget upp och det är bara att i tur och ordning bocka av rökig tjära, grillat kött, violer, barrig örtighet och en järnig mineralton. Smaken är fyllig och rejält koncentrerad med massor av mörk frukt och lite bittra chokladaromer innan allt avslutas långt med lite salt mineralitet. Syrorna känns låga och tanninerna så gott som obefintliga, men helheten trillar inte ned i syltburken utan känns både hyfsat fräsch och nyanserad i all kraft. Alla alkoholprocent är väldigt snyggt maskerade. Vinet känns vidöppet och ganska snabbmognande utan några som helst spår av någon försåtlig tunnel; absolut inga problem att dricka nu. Visst lyser årgången igenom - precis som den skall - men jag tycker ändå vinet känns ursprungstypiskt även om vi såklart inte provar blint. Crozes-Hermitage på steroider!

PS. Dag 2 från sparad skvätt i kylskåpet uppvisar vinet mer tydliga drag av vedeldad bastu samt en hel del oxidationstecken. Mindre stunsig frukt och i min smak klart sämre än igår. Öppnad flaska är visserligen en trubbig markör för lagringsduglighet, men vi dricker nog upp resten över närmaste åren.

5 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Kul att läsa ett omdöme om detta vin. Köpte ett antal flaskor för något år sedan och provade en flaska ganska omgående. Mitt minne säger mig att mitt intryck stämmer med ditt. Ett ganska kul och annorlunda vin från en förutsägbar appellation (årgången?). Undrar dock hur den åldras.

Frankofilen sa...

Hur den skall bli med lagring kan man verkligen fråga sig. Från min enkla horisont känns vinet klart snabbmognande och tillgängligt nu med ett litet frågetecken för hur det blir om fem-tio år. Det lever väldigt högt på sin maffiga frukt, medan syror och tanniner kändes väldigt låga. Å andra sidan menar ju tex Parker att hela argumentet för syror som ett krav för lång livslängd är en stor myt när det gäller röda viner (men inte för vita), och att alla stora årgångar i tex Bordeaux och Bourgogne har karakteriserats av riktigt mogen frukt. Hans drickfönster sträcker sig ända till 2026. Det låter länge tycker jag, men hans erfarenhet och kunnande går inte att bortse från.

PS. Trevlig blogg du startat! Ser fram mot att följa den.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Tack för din kommentar om min blogg. Ska försöka hålla den uppdaterad och vid liv. Läste mina egna noteringar och det är slående att jag reagerade på, precis som du, den låga syran. Jag fick soya och oliver som stack ut vad gäller doften. Beträffande smaken så fann jag precis som du skriver att syran var väldig låg. Känns väldig atypisk och antingen blir det inget spännande av det här vinet eller precis tvärtom (vilket jag tror) ett riktigt bra vin med ålder. Ska bli kul att följa det.

Frankofilen sa...

Oliver och soja, absolut. Ja vi får facit hur vinet blir med lagring vad det lider. Fast efter upplevelsen med vinet dag 2 tänker jag inte spara någon flaska någon längre tid. Och jag är helt nöjd med vad vinet levererar redan nu.

Mina Vinare sa...

Tror säkert du har rätt. Finns väl egentligen inget skäl att lagra för lagrandets skull när man tycker något är gott som det är. Kommer nog trots allt att spara en flaska så länge jag vågar bara för att se vad som händer.